Var skall jag börja. Har svårt att greppa den gångna veckan. Så mycket som är ofattbart. Overkligt. Det har varit mycket tårar. Det har värkt i både kropp och själ. Både psykiskt och fysiskt tungt. Man har varit trött. Tankarna går upp och ner. Det finns ingen kontroll, samtidigt som det finns.
Jag kan beskriva dag för dag som gått.
250913: Efter en sömnlös natt ombord på Grace så satt vi oss i bilen för en lång färd västerut. Jag hatar att sova på Sverige-båtarna. Nästa destination Grebbestad. 6h i bil och 2 stopp senare var vi framme. Jag försökte hålla tårarna tillbaka men det hjälpte inte. Man måste få gråta. Det hjälper för stunden.
260913: Svarta kläder. Underbara blommor. Ett fotografi på kistan. Vi tände ljusen. Det brände i magen. Munnen var torr.
270913: Kort, alldeles för kort tid. Tanken var inte att jag skulle varit i Grebbestad för din begravning. Jag skulle ju komma och hälsa på. Du var så glad för den nya båten. Du berättade om hur vi skulle ta en tur på sjön. Jag längtade verkligen.
På kvällen hoppade jag av i Stockholm medan de andra tog båten hem. På hotellet mötte jag upp N. Så fint att du kom med mig. Jag behövde det! Vi åt på Mvseet och första människan som tar emot oss är Nicola Perrelli. Hur liten är världen. Han var tydligen restaurangchef, ser man på.
280913: En dag på stan med massor av folk och trevliga köp. Vi hoppade i taxin mot H. Man skall våga leva. Tack för en trevlig kväll. Snart igen.
290913: Vi tog oss en sista runda via stan innan vi begav oss ner mot hamnen. God mat och super service på Strandvägen1.
300913: Är tillbaka på finsk mark. Var iland runt 10 imorse i Helsingfors. Snart är tåget framme i Åbo och då blir det arbete direkt. Skolan kallar.
Vem är den bortgågna om man vågar fråga? :( <3
SvaraRadera