When I need motivation.

Dagarna de går men ändå känns de som om ingenting händer. Skolan kräver all energi man har och lite där till. Vi är inne i någon djävuls period. Ingenting fungerar. Allt är upp och ner. Svar kan man drömma om. Tiden är knapp och stressen frustrerar en mer än någonsin förr. Det är en tid på några månader. Några månader att kämpa ännu. Att orka stiga upp med ett gott humör och ge fullt ut. Om möjligt.

Men på sidan om allt detta så har jag mycket att se fram emot. Helgerna börjar vara bokade och på torsdag drar Linda och jag ner till Filippa, Michelle och Marcus i Rotterdam. Kan lova er att det behövs! Filippa växer så de knakar och snart är det också dop. Som sagt, mycket på kommande. Men med mycket program så går tiden fort också! I väntan på April. 

Nu väntar eftermiddagskaffet och några timmar på jobbet.

2015.

Det är verkligen svårt att veta hur man vill ha det. Men med en knuff bad Linda mig att börja skriva igen. Och jag lovar ingenting. Jag tänker skriva när jag känner för det och när energin slår till. 

December är suddigt. Jag hade en månad med behandlingar och konstigt mående. Skolan rulla på, men ändå var jag konstant trött. All energi var borta. Jag kände ärligt sagt inte igen mig själv. Men räddningen kom. Julafton hemma med familjen var guld värt. För en liten stund lätta axlarna. Nyårsafton kom och gick. En hel vecka ensam med älskling gav mig nya krafter. Skolan har kickat igång och jag ser fram emot vad som komma skall. Även om det kommer bli en tung vår. Och så flyttar vi! Lägenheten är vår efter 1.2. Det kom som ett paket på posten. Jag behövde detta!