Den 22.8 var det 44 grader i skuggan och dags för oss att resa hem. Vemodigt men sant. Snälla ge mig oktober, jag saknar Kargicak!
måndag 2 september 2013
A Place to Lay My Heart
Den 15.8 klev bruden och jag på ett plan mot Antalya. En hel vecka i Turkiet. En vecka till ett ställe som betyder så innerligt mycket för mig. En plats jag kan kalla hem. En plats där jag är trygg med min omgivning. Jag är säker i de kretsar man umgås. All den kärlek de ger. Man kan inte annat än älska livet då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att lita på turkar är mer än lovligt dumt! Gå inte å gör nåt förhastat som du sedan får ångra resten av ditt liv. Du är så ung och naiv ännu. Samla på dej x antal år av livserfarenhet, sedan kan vi återkomma till hur trygg och säker man kan känna sej i länder som Turkiet!
SvaraRaderaTack för respons, men kan i detta fall säga att jag KAN lite på de jag känner. Naiv får man aldrig vara och att jag gör något förhastat skulle jag inte påstå. Tror du fått detta lite om bakfoten. Om DU tror du känner mig, så har du trott fel.
Radera