Ett tungt farväl

En veckas paus. 6 värdefulla och oslagbara dagar med mina älskade föräldrar, nära och kära i Turkiet. Tiden går ju alltid fort men dessa dagar har nog gått ännu fortare. Jag hann bara komma och nu har jag redan vinkat av mor och far. Att säga adjö vart svårare denna gång än vad det var i finland i februari. Jag vet inte värför, men kanske för att man lär sig uppskatta det man har när man är länge borta. Man ser saker och ting ur nya perspektiv. Man växer som människa. Jag är fortfarande den samma Felicia som lämna ett kallt Helsingfors. Men samtidigt inte.

Varje fall så kallar Kroatien igen och en fartfylld helg är på kommande. Vad ovanligt. Rehab-veckan behövdes. Jag har verkligen fått sova ut. Även om det var några sena kvällar på beachen..