Vi tar det från början. I torsdags hoppa Florian, Marc och jag in i en splitterny svart VW polo med diesel. Klockan var runt 3 och vi åkte upp till spanska ambassaden för att hämta Yrene. Vår resa hade officiellt börja. En helg jag aldrig kommer att glömma.
Två timmar senare hade vi passerat Slovenien och var redan inne på Österrikisk mark. Graz är en vacker och mysig stad. Inte för stor, inte för liten. Passlig. Vi åt god mat och strosa runt stan tills vi alla fyra vart så trötta att vi bestämde oss för att ta natten.
På fredag morgon körde vi mot Wien och var framme runt 12. Ojojoj säger jag bara. Vilken otroligt underbar stad. Det finns sååå mycket att se. Och tur var hade vi Florian med oss som varit där två gånger tidigare. Ren lycka! Vi har gått och upplevt massor. Katakomber, slott och monument. På kvällen körde vi mot Bratislava.
Bratislava bjöd på goda mojitos och traditionella maträtter. Vi hade alla ett gott intryck. Eftersom vi ännu kände för att se mera av Wien körde vi tillbaka dit på lördag morgon. Avståndet från Bratislava är under 80km och det är motorväg hela vägen. Och om Florian kör så går det som på autobahn. Som i en positiv benämning. Jag har kännt mej mer än säker hela helgen. Både Florian och Marc har en plats i mitt hjärta. De är vänner som finns kvar oavsett.
Tillbaka i Wien hittade vi äntligen det parkeringshus som vi redan sökt på fredagen. Jag glömde visst säga att vi fick en p-bot på 36€. Dock inget som någon av oss tagit stress av. Planen var att åka tillbaka till Bratislava på eftermiddagen men det blev senare än så. När vi väl kom fram så var det redan mörkt. Och vi var alla så trötta att vi tog oss en powernap. Nyduschade och pigga drog vi ut för det slovakiska nattlivet. Vilket vi verkligen fick uppleva. Det var en lyckad kväll!
Staden och dess sevärdheter såg vi mesta dels i går. Bratislava är litet men ack så mysigt. Inte alls som bilden man får från Eurotrip-filmen! Hemfärden gick bra även om det spöregna i halva vägen. 6h och vi var hemma igen. Det känns konstigt att säga hem men det kändes verkligen som det igår. Jag vill verkligen inte att detta äventyr skall ta slut. Förstås saknar man Finland men ja har lärt mig att ta vara på den här tiden. Det går ju allt för fort. Helst skulle man vilja vara tillsammans varje dag. Och tanken av att behöva säga hejdå om mindre än 3 månader får mig ledsen. Därför måste man lära sig att leva varje sekund av livet. För det är verkligen värt det.
P.S. Jag saknar min iMac. Sättet att kunna dela bilder och editera. Jag saknar att kunna blogga på riktigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar