ett farväl som ej är förevigt

Sista natten hemma på H för 5 månader framöver. Jag känner en knut i magen samtidigt som lyckan är total. Jag skulle vilja dela med mig av vad som händer och sker just nu. Men det är för komplicerat. Det är nästan som om ja skulle kunna stanna hemma i Finland. Galet hur saker och ting blir! 

Dagen har gått i ett nafs. Började min morgon med en kopp te och papperskrigande så här på slutrakan. Uttråkad av datorskärmen hoppade jag i bilen och körde till mormor. Kan säga att de blev en och annan tår innan jag var hemma igen. Tur finns det mobiler och Facetime. 

I morgon är det Åbo som kallar. Har packandet och småfixande kvar. Dessutom kommer det vara en livlig traffik mellan stan och kämppän. Många vänner som skall kramas!