Heaven is too far Away

Fredagen den trettonde december. Blandade känslor. Är så otroligt lycklig på ett plan, ledsen på ett annat. 3 månader har gått och ännu känns allt så overkligt. Det är som om du skulle knacka på när som helst. Ljusen de brinner och alla fina minnen ger mig ett leende på läpparna. Från ögonen rinner tårar. Hela mitt hjärta skickas till er i Kleva.

Matematik tent, kommunikationsplans presentation, överraskande engelska speech och företags bestyr. Det har varit dagens händelser i skolan. Huvudet har varit tungt. En fruktansvärd värk även om jag tagit in medicin. Det löste N och jag med shopping, fika och struntprat. Tack för det! Precis vad jag behövde. Dessutom har jag pratat mycket med Belle senaste tiden. Tänk att hon faktiskt kommer hem om en vecka. Ord över min lycka finns inte. Har saknat dig. Du känner mig mer än någon annan här på jorden.