Huvudet går upp och ner. Ögonen skimrar. Jag är slut och skulle bara villa skrika. Det finns inte ord för känslor. Det är något man bara själv kan känna. Ännu mer frustrerad blir man när människor tror sig förstå. Det hjälper inte att säga att det löser sig. Så klart det löser sig. Förr eller senare. Men det är ingen tröst för mig nu. Jag måste få klara av det själv. Snälla ge mig kraft.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar