Inga ord behövs, jag känner vad som är fel från topp till tå. Jag är en gnällspik, jag vet. Sitter på Stella i hopp om att snart vara hemma. Jag mår så illa, febern spökar. Tror humöret blir bättre när jag väl är hemma. Mammas mat. Pappas soffa (min soffa). Älskade Meja. Jo, mitt humör blir redan nu bättre.
Kram till er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar